Vintern den låg viss och lurade runt hörnet just som våren trodde att den hade vänt matchen till sin fördel. De första rondenra i matchen hade vintern ett stort övertag. En meter snö och sträng kyla var kung Bores starkaste vapen och han spelade dem väl. Våren gjorde dock ständiga försök att hålla upp garden i matchen och visade en stark uthållighet med flera bra ronder. Med solen höll den ett hårt försvar och lyckades i mitten av matchen lägga in en offensiv med längre dagar och starka solstrålar. Vintern gick i reträtt under de hårdaste timmarna på dagarna och snön började smälta bort. Då våren lade sitt starkaste vapen i vila under nätterna visade dock vintern sin lömskhet under slutet av ronderna och blåste in kyla från nordpolen om nätterna smh bildade is som våren var tvungen att besegra innan solen kunde lägga in sin offensiva taktik. I den tjugonde ronden visade våren en ökad särskild och solen blev allt varmre och uthålligare. Nu verkade det som om matchen var i stort sätt vunnen. I tjugoförsta ronden blev dock solen trött  och vintern fick ett nytt övertag. Idag kom ett aggresivt snöfall in som pågick hela dagen. Inte förän i slutet av ronden visade våren en antydan till försvar när solen bröt igenom molnen. Matchen om månaden mars är nu långtifrån över. Vintern la in en enorm offensiv med över en dm snö som varken plogbilar eller sandbilar hann med att bearbeta och en natt som väntas bli enormt kall. Poängställningen just nu står 1-0 till vintern. Nu väntar publiken med spänning på de sista 10 ronderna och hoppas att våren slutligen besegrar vintern.

Under senaste Perstorpsvistelsen hade jag oturen att mina glasögon gick sönder. Så det var väl inte så mycket annat att göra än att beställa en tid hos optikern eftersom brillorna inte skulle gå att laga. Jag var måttligt iriiterad när jag fick veta att det inte fanns tid förän den 27 mars men det var ju bara att ta den. Turligt nog har de ringt mig flera gånger de senaste veckorna när någon lämnat återbud och idag kunde jag äntligen komma. Kändes skönt att vet att allt var ok med mina problemögon och att jag har skött mitt linsanvändade på ett bra sätt för ovanlighetens skull. Har faktiskt blivit väldigt mån om mina ögon de senaste åren och som optikern sa så har jag ju egentligen bara ett bra öga och då är det väl extra viktigt att inte förstöra det.

Som vanligt kände jag mig väldigt handikappad när högerögat undersöktes, bokstäverna på skärmen bara hoppar runt och flyttar sig så jag inte kan läsa dom och när jag väl ser dem så kan jag inte koppla till hjärnan vilka bokstäver det står på skärmen. Vänsterögat läser som tur är fortfarande som ett rinnande vatten. Allt är som det alltid har varit helt enkelt. Västerögat gör grovgörat och högerögat bara hänger efter som en blyg kompis som rycker in och gör ett halvhjärtat försök i nödfall.

Sen är det ju en djungel att välja bågar oxå, på Specsavers får man ju dessutom välja två par så det var dubbelt så svårt. Bestämde mig för två plastbågar eftersom jag får sådana problem med trycksår  på näsan med vanliga bågar. Givetvis hittade jag de perkfeta bågarna på den dyraste hyllan! När man väl har provat dem kan man ju inte nöja sig med nåt annat. Oxå vill jag så klart ha reflex och repskydd så 2395 kr ska jag trolla fram till nästa vecka, tur att det är lön på fredagen:)

Kanske är dags att kräva statliga medel till glasögonbärare för kompensatoriska häjlpmedel!?

Vissa dagar blir man bara sur och irriterad helt utan anledning  och så strös det på av små saker som man inte irriterar sig ett dugg på andra dagar. Idag är en sån dag, hela eftermiddagen har jag varit less och irriterad utan någon direkt orsak. Jobbigt faktiskt. Turligt nog har jag undvikit andra männikor så ingen blir drabbad av mitt dåliga humör för en gångs skull. Inget har hjälpt heller så det är väl bara att gå och lägga sig och hoppas att jag vaknar på rätt sida i morgon! Eller med andra ord att mina hormoner hamnar i rätt nivåer kanske...

...och till mina grannar, uppfostra hundskrället eller lämna bort den, det hjälper inte att skrika och stampa i golvet när den skälller...

Kom på mig själv idag att jag inte riktgit lever i nuet. Eller jag lever väl i nuet och tar tillvara på dagarna så som jag vill men jag strävar alltid mot något annat. Det är väl i och för sig bra men så funderade jag på när blir man egentligen nöjd. Kommer jag bli nöjd när jag har x antal kr på mitt sparkonto, när jag har fått köpa ett hus, när jag har fått x antal barn, när jag har fast jobb. Jag njuter och uppskattar mitt liv som det är men endast under förutsättningen att det är en transportsträcka till allt det där jag egentligen vill ha. Vad kommer jag sträva efter när allt det där jag strävar mot idag är uppnåt och vardag? Vad kommer vara det stora målet med mitt liv och när kommer allt det där jag stravar efter idag? Jag är övertygad om att det kommer komma för jag är ju som jag är. Vad strävar man efter sen, för sluta sträva det kommer jag aldrig att göra! Utan strävan har jag ingen mening och då jag inte vill bli bättre, smartare och mer framgångsrik tror jag inte jag är lycklig. Då har jag gett upp... Så när blir jag nöjd? Förhoppningsvis aldrig, för tänk vad tråkigt livet hade blivit!

Har varit hemma en vecka med fullt betalt nu. Det kallar jag lyx . Vi har det bra med ledighet vi lärare men sen jobbar vi ju desto mer när vi jobbar och därför har jag inte riktigt orkat blogga på ett tag. Har tänkt på det och suttit på bussen och formulerat små tankar att blogga om men sen när jag har kommit hem är jag så slut så jag orkar inte starta dator ens en gång. Men nu är batterierna fullladdade och jag är peppad att börja jobba igen på måndag. Rutiner och effektivitet försvinner på en gång när jag har varit ledig några dagar. Här kommer lite bilder och betraktelser jag har samlat på mig den senaste månaden, kommentera gärna.

Media har i några år debatterat hur man hanterar överviktiga på flygplan som inte får plats i ett säte. På dalatrafik har visst någon ansett att samma problem finns i busstrafiken för kolla in bredden på detta sätet  

Ibland är man hungrig efter jobbet men har inget nödproviant i väskan. Vilken tur att man kan köpa smörgåsar på tåget då. Frågan är ju bara vad man egentligen stoppar i sig. Vad i helskotta är egentligen brödglans?!

Idag hade jag och min älskling en riktig mysdag där vi åkte ner på stan och lät impulsen styra oss. Rätt vad det var hamnade vi på museum och det är ju alltid lika trevligt. Mycket konst och annat vackert skapat av människan men frågan är om inte naturen är ganska duktig på att skapa konst den med.

Februari har varit en fortsatt aktiv månad för mig, jag har varit duktig på att motionera och träna flera gånger i veckan. Det är så roligt, men man får ju aldrig så mycket motion som man har tänkt. Exempelvis åker jag inte i närheten av så mycket långfärdsskridsko som jag skulle vilja. Har varit kallt och blåst mycket och då är man inte gärna ute på Runn. Men några dagar när jag har varit ledig har det varit underbart skridskoväder. Årets värsta pass hittils var när vi tog skridskorna över en mil och sen pulsade i snö och vatten ovanpå isen i 3 km för att hälsa på Philips föräldrar. Det var nog en av mitt livs jobbigaste promenader men skönt när man kom fram. Philip var som en ångvält och gick ifrån mig flera gånger utan att märka det...

Slutligen kan man väl inte sammanfatta februari utan att säga något om kollektivtrafiken. Mycket förseninager har det varit. Dels har jag missat bytet med bussen i Borlänge några gånger i veckan för att det har snöat vilket gör att jag kommer 40-50 minuter senare än jag tänkt till Avesta. Sen har det ju varit det beryktade "tågkaoset". Tågen jag har åkt har varit i tid... 1 gång på hela vintern. Men jag har ändå haft ganska bra flyt för det värsta på vardagarna har väl varit en halvtimmes försening skulle jag tro. Sen har jag haft två långresor i februari där det har varit lite mer förseningar. Det jag har konstaterat i allt det här är att jag är en lugn människa. Man sitter på stationerna och tittar på männsikor som stressar upp sig och och blir oroliga eller arga och skäller på folk. Det måste ju vara jättejobbigt. Varför ska man bli upprörd över sådant man ändå inte kan påverka. Man kan ju inte styra vädret direkt. Det är ju inte så roligt att bli försenad men vad ska man göra åt det?! Nä det är bara att acceptera och slappna av. Jag vet ju att jag kommer hem så småningom och att de som arbetar inom kollektivtrafiken gör sitt bästa. Det är verkligen hjältar med en ängels tålamod och servicekänsla som jobba på de flesta tågen. Jag tycker de gör ett superjobb trots att de stöter på så mycket bekymmer och hanterar ilskna och irriterade passagerare. Dock kan jag väl erkänn att Kryblo järvägsstation är en av de tråkigaste platserna på jorden men vissa dagar kan det vara ganska skönt att stå och vänta på tåget...

Mottot för den febriari som har gått får väl bli att; livet känns inte bättre än den inställning du har inför det!