Oj vad svårt det var idag då. Det finns ju massor med roliga och tråkiga minnen såklart men det finns ingen självklar etta i mitt liv. De som har fått barn och gift sig och sånt har det ju ganska enkelt med att välja ett sånt tillfälle. Den första kyssen var inte så speciell, däremot var väl första kyssen med första kärleken minnesvärd. Dock är det nog inte mitt högst rankade minne. Det får nog bli studenten, tillfället då man sprang ut på trappan och vrålade för full hals. Det var så många känslor i just det ögonblicket, lycka och sorg. Det var avstampet in i vuxenlivet, sista ögonblicket då livet var uppstakat för mig. Därefter är det jag själv som styrt skutan, det var avstampet och avbrottet från att vara beroende och en manifestation för självständigheten. Och självständigheten är något som jag värderar högt. Men främst är det väl lyckoruset jag befann mig i då som jag vill minnas för evigt, varenda år sedan 2004 då jag satte på mig den vita mössan blir jag alldeles tårfylld varje sommar av studentflaken och jag hoppas att den lyckokänslan blandat med vemod alltid kommer finnas i mig. Sedan dess har jag ju tagit examen från högskolan men den känslan var inte alls i närheten, det var mer som att stryka något från "att göra-listan".

Under min ynka 25 år här på vår jord har jag lärt mig att framtiden inte går att planera men trots det har jag ändå vissa ambitioner och lösa planer om framtid.

Inom den närmsta framtiden är mitt största fokus mitt arbete. Jag vill utvecklas och bli en riktigt bra lärare som är inspirerande för mina elever. Därför önskar jag att jag får vara kvar i samma arbetslag som jag jobbar i nu några år, så jag kan fokusera fullt ut på att bli så bra som möjlgit på mitt jobb. Ett annat fokus är att försöka bli vältränad och ha så mycket roligt som möjligt. Inom den närmsta framtiden vill jag försöka njuta och ta tillvara på singellivet så gott det går.

I det långa loppet hoppas jag på att träffa den stora kärleken inom några år, få jobb i Skåne och slå mig till ro där innan jag är 30. Givtetvis drömmer jag om den svenska kärnfamiljen med allt vad det innebär men att fortfarande kunna fokusera på jobbet.

Några mål i livet är

- Läsa upp fler ämnesbehörigheter

- Bli lektor

- Träffa mannen jag vill gifta mig med (och att det är ömsesidigt så klart  )

- Resa mycket

- Skaffa barn och hus

- Skratta mycket

- Fortsätta älska att röja på dansgolvet

- Aldrig sluta utvecklas och fortsätta lära mig nya saker tills jag dör!

Men allra främst vill jag väl vara bara fortsätta vara lycklig.  

Det går visst inte så bra det där med att blogga dagligen. Det har helt enekelt varit alldeles för fint väder de senaste dagarna + att jag är lite sjuk så jag har inte orkat formulera mig. Idag har jag faktiskt äntligen fått lite ordentlig färg, det tar så lång tid för mig! Vi får se om det kommer ett dag 7 inlägg i kväll, nu ska jag i alla fall äta lite middag.

Puss och kram

Kärlek är det bästa som finns i livet. Det finns olika kärlekar, de som alltid finns där till vänner och familj, de som är mer flyktiga och förhoppningsvis finns det även den STORA kärleken. När jag hör ordet kärlek blir jag varm i kroppen, jag älskar att höra folks kärlekshistorier och tror att det är en av de absolut viktigaste komponenterna i livet. Att vara kär är en av de absolut härligaste känslorna man kan ha men även något som kan vara smärtsamt. Jag har haft några kärlekar i mitt liv och att var fullkomligt uppslukad i tankarna av en annan människa är fullkomligt fantastiskt men det är nog mer förälskelse än kärlek.

Kärlek i mina ögon är att kunna se förbi en persons dåliga sidor och lägga sin en stor del av sin tid och uppmärksamhet på denna person. Kärlek är att kunna fölåta. Kärlek är när man gör saker för varandra utan att det känns som en ansträgning. Kärlek är att vilja känna en annan persons innersta tankar. Kärlek är närhet, det är som ett inre sug i magen att alltid omfamna varandra.

Jag är inte kär just nu men jag längtar efter att bli, för kärlek är det största av allt. Det står ju till och med i bibeln :)

Här vet jag inte vad jag ska skriva egentligen. Det var länge sedan jag hade en bästa vän, däremot har jag flera vänner som jag tycker väldigt mycket om. Vänner som jag kännt länge, som jag kan slappna av och vara mig själv med. Det är vänner som jag kan ha kul med även om det gått lång tid sedan vi setts och som jag kan prata med allt om.

Jag har två föräldrar, en mamma och en pappa. Det är väl inte helt själklart att det är så nu för tiden. De träffades unga på en fest, min mamma tyckte att pappa var en riktig snygging och de blev kära, flyttade ihop och skaffade mig. För 21 år sedan gifte de sig och är det fortfarande.

Min mamma kallas av alla för Titti men när posten kommer är det adresserat till Maria. Min pappa heter Jan-Ingvar men han kallas oftast bara för Janne. De har båda gett sidor av sig själva som jag kan känna igen i mig själv, både sådana man är stolt över och sådana som man kanske hade velat slippa :)

Så här ser de ut

I morgon drar jag till Öland så mina 30 dagar får fortsätta en annan dag...

Eller mitt syskon borde det kanske heta. En syster har jag och hon heter Ulrika och är 2,5 år yngre än mig. Vi har alltid stått varandra nära och tycker om att umgås med varandra. Tyvärr kan vi inte träffas så mycket som jag hade velat eftersom jag bor i Dalarna och hon är kvar i Skåne. Hon bor i underbara staden Lund tillsammans med vänner och är nyexad sjuksköterska. Så här söt är hon:

Och så här söta var vi när vi var små