Varför berättar ingen hur drygt det är att vara arbetslös?? Har gått snart 3 månader och jag känner hur hoppet börjar sina och självförtroendet svikta. Ibland kommer det ut några jobbanonnser. Då är jag glad i några dagar och hoppfull att det är jobbet för mig. Skriver en kanonbra ansökan och  lägger energi på att få den att sticka ut. Men om man har tur får man bara ett brev att de har tagit emot ansökan. Det är inte lätt att förbli optimist.

Augusti har varit mycket oro och ångest men det börjar faktiskt lätta en aning nu, börjar väl helt enkelt anpassa mig till situationen. Trots att det ser lite mörkt ut på arbetsmarkanden är jag optimisitisk till att få A-kassa beviljad. Dessutom är jag omtyckt på LSS-enheten och både min gamla chef och vikarieförmedlingen verkar angelägna om att hjälpa mig att få jobba så mycket som möjligt. Jag brukar vanligtvis ha ett enormt tålamod men när det gäller att få ett jobb vill jag att det ska hända igår. Jag vet att det löser sig men jag vill börja nu! Hjälp mig att hålla tummarna för jobbet jag sökte förra veckan, sista ansökan är på måndag och jag har inte hört nåt så det känns inte så positivt eftersom anställningen var from 10/9, men man får inte förlora hoppet.

Det positiva arbetslösheten för med sig är att jag faktiskt har insett hur amitiös och flitig jag är. Det går många timmar i veckan åt att försöka komma på nya sätt att tjäna en slant. En annan sak är att jag får så mycket tid till att vara kreativ och umgås med Philip. Vårt förhållande har verkligen kommit till en bra plats just nu. Ingen av oss är särskitl nöjda med vår jobbsituation men vi har otroligt mysigt tillsammans. Skulle vara mysigt om vi fick lite pengar så vi kan ut och resa tillsammans, drömma om ett gemensamt boende i framtiden och skämma bort varandra lite.

Jag skulle nog kunna skriva hur mycket som helst idag men ska nog försöka skriva lite oftare i stället. Sparar några funderingar till senare!

Hoj

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur uppmärksammar man tvåårig förlovning? Ja, den tilltänkte maken tog ett extraskift på jobbet, sonen ligger uppe i sin säng och håller på att somna och hundarna har nyss fått komma in. Då kan jag pusta ut, sätta mig i soffan och fira mitt lyckliga ...

Jag erkänner att jag inte alltid är särskilt positiv. Åtminstone inte när folk fantiserar hejdlöst om att vinna drömvinster och liknande. Någon har ibland kallat mig pessimist men jag själv skulle säga realist. Anledningen till att jag sällan hakar p...

För ett tag sedan läste jag den här krönikan som hade delats på Facebook: http://www.expressen.se/kronikorer/lediga-foraldrar-lamnar-in-barnen-for-att-ga-och-sola/ till viss del håller jag med men å andra sidan tycker jag att krönikören är oerhört tr...

Efter några år av kärlekseufori och ren och skär bebisbubbla känner jag ett behov igen att skriva av mig. Att ha ett forum för mina egna tankar. Någonstans där jag får fundera, reagera och analysera på mina egna villkor. Välkomna att följa med på en ...

Jag lägger denna bloggen i vila på obestämd tid. Istället har jag och Jonas skaffat en gemensam blogg som handlar mer om vad som händer på gården och i våra liv. Följ oss gärna på soranga.bloggplatsen.se  puss och kram   ...