Nyss hemkommen från en liten promenad för att köpa mjölk och full av funderingar. Helt plötsligt måste vårkänslorna ha slagit till för det var fullt av folk överallt i stan och det kändes jättekonstigt. Hela vintern när jag gått ut på en kvällspromenad har jag varit nästan helt ensam ute, gått och strosat längs med de gamla mysiga gatorna i stan där tusentals männsikor har vandrat före mig genom århundraden och känt att det här är min stad. I lugn och ro har jag promenerat i mina egna tankar, mitt i gatan och sneglat in i alla hem och funderat över hur lika och olika de är.

Helt plötsligt är stan full av folk som promenerar sin hundar, folk på väg hem från träning och tonårsgäng på väg mot sista bussen ut mot byarna och ytterområderna utanför centrum. Massor av andra människor som lever sin liv i den här staden och jag inser att det här är inte min stad, det här är din stad, det brukade vara vår stad men jag är klar här, har inget kvar att hämta, jag lever inte här längre, jag bara bor, nu längtar jag efter att dra vidare och skapa mig ett liv på ett nytt ställe. Häftig känsla att få så där på väg hem från ica. Helt plötsligt ser man alla dessa männsikor som lever sina liv och då drogs även mina tankar till Japan och de stora krafter natruen visat där i veckan och jag kände mig ännu mer liten och obetydlig i den stora massan. Jag är en liten prick på jordklotet och oavsett vad som händer med mig så kommer människorna runtomkring fortsätta leva sina liv som vanligt. Det fick mig att bli ännu mer säker på att jag måste ta mitt liv i mina egna händer och se till att göra det bästa av det och göra det jag vill.

 

Anna

16 mars 2011 06:59

Gilla, gilla, GILLA!
Vad bra du skriver...och vilken härlig och positiv känsla man fick i magen av att läsa detta! Känns som att du verkligen är på G nu =)
Skickar en hel skopa med energi från "nysemestrade" och uppvilade mig...
You go girl!

 

Ika

16 mars 2011 16:46

Du är så stark så jag är övertygad om att du lätt kan bygga upp ett bra liv var som helst! På den punkten är du mycket modigare än mig. PUSS

Malin

17 mars 2011 22:13

Ja jag är inte orolig över det, jag tycker det är lite spännande att stå i ett vägskäl just nu, men jag känner att jag snart måste välja åt vilket håll jag ska köra. Kör jag fel så kan man ju alltid vända :) Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur uppmärksammar man tvåårig förlovning? Ja, den tilltänkte maken tog ett extraskift på jobbet, sonen ligger uppe i sin säng och håller på att somna och hundarna har nyss fått komma in. Då kan jag pusta ut, sätta mig i soffan och fira mitt lyckliga ...

Jag erkänner att jag inte alltid är särskilt positiv. Åtminstone inte när folk fantiserar hejdlöst om att vinna drömvinster och liknande. Någon har ibland kallat mig pessimist men jag själv skulle säga realist. Anledningen till att jag sällan hakar p...

För ett tag sedan läste jag den här krönikan som hade delats på Facebook: http://www.expressen.se/kronikorer/lediga-foraldrar-lamnar-in-barnen-for-att-ga-och-sola/ till viss del håller jag med men å andra sidan tycker jag att krönikören är oerhört tr...

Efter några år av kärlekseufori och ren och skär bebisbubbla känner jag ett behov igen att skriva av mig. Att ha ett forum för mina egna tankar. Någonstans där jag får fundera, reagera och analysera på mina egna villkor. Välkomna att följa med på en ...

Jag lägger denna bloggen i vila på obestämd tid. Istället har jag och Jonas skaffat en gemensam blogg som handlar mer om vad som händer på gården och i våra liv. Följ oss gärna på soranga.bloggplatsen.se  puss och kram   ...