Jag erkänner att jag inte alltid är särskilt positiv. Åtminstone inte när folk fantiserar hejdlöst om att vinna drömvinster och liknande. Någon har ibland kallat mig pessimist men jag själv skulle säga realist. Anledningen till att jag sällan hakar på sådana drömmar är att jag tycker det är synd att slösa bort livet på orealistiska drömmar istället för att uppskatta det som är här och nu. Jag vill hellre se lyckan och glädjen i det lilla, de små framstegen och händelserna i vardagen. Jag har ett högst ordinärt liv men är väldigt lycklig och trivs. Jag har lätt att hitta glädje i sånt som händer under en vanlig dag. Det är sällan jag har behov av att fly bort i tanken till något annat men givetvis har även jag drömmar som man tar till ibland, saker att bocka av på den stora checklistan över vad jag önskar att uppleva i livet. Så frågan är vem som är optimisten? Den som har förmåga att drömma sig bort och tro att även de mest osannolika saker kan slå in? Eller är det den som är allmänt lycklig och försöker se det positiva i tillvaron? Eller är det inte förrän man behärskar att kombinera de båda som man blir en optimist?

Oavsett hur det är med att vara optimist, pessimist eller realist har jag några saker som har gjort mig glad idag:
? Solen har lyst efter flera veckor av mulet och regn.
? Stjärnhimlen är vacker.
? Gottfrid gör mig stolt varje dag.
? Jag har haft det bra på jobbet (som vanligt).
? Min nackspärr börjar bli bättre.
? Hundarna kommer när jag ropar.
? Jonas har fixat hålet i grunden.
? jag får snart somna gott i min egen säng, i vårt eget hus som vi har renoverat med våra egna händer. Jag kommer kunna äta mig mätt i morgon, ha ett roligt jobb att gå till och sen få komma hem till en son och en sambo som älskar mig.