Läs nu inte fel på rubriken för jag menar inte att jag längtar efter att få barn. Däremot funderar jag på vad som hände med den där förmågan att längta till något på det sättet som man gjorde när man var barn.

Nu börjar julen närma sig och man går och väntar på att den där längtan ska infinna sig men det har den inte gjort. I ärlighetens namn har den inte infunnit sig på flera år. Den där längtan man kunde ha som lite där det suger i magen och man blir helt lyrisk i tanken på att den där dagen, vilken det nu är som man väntar på, äntligen snart ska infinna sig. Födelsedagar, första dagen på sommarlovet, julafton, semester och allt annat.

Jag funderar på om det är en del av barnasinnet som har försvunnit? Var det för att man fick allt serverat som barn som det var så speciellt, undrar om man börjar längta på ett visst sätt igen när man har barn. Visst längtar jag till julen nu, det ska bli skönt att åka hem till familjen, ta det lugnt och bara umgås, vara nyfiken på vad som finns i alla paketen och se om Ulrika klarar av att sitta hela julmiddagen utan en vilopaus i soffan. Spela spel och bli osams :) Det är en fullkomligt underbar helg men man längtar ju inte på samma sätt längre.

Nu blir det mer som en nedräkning och man checkar av allt men måste fixa och hinna med innan de där stora tillfällena som man längtar till. Kanske är det bara ett barns privilegium att längta på det där särskilda sättet för man har någon som planerar och fixar och fejar allt åt en så man har så mycket tid över att klockan börjar gå baklänges och magsäcken börjar åka runt. Eller kan det vara att man vet vad man ska förvänta sig och att man har kontroll som gör att man inte längtar och har den där spännande känslan.

Oavsett vad det är som gör att man förlorar den så saknar jag den där nästan jobbiga förmågan att längta efter något så att man nästan spricker och går fortfarande dumt och väntar på att den ska infinna sig. Vem vet, när det händer något riktigt stort och nytt kanske jag återfår förmågan att längta så mycket igen men jag kan nog konstatera att det är borta för de små tillfällena.

Nu börjar det lukta mat så nu längtar jag väl litta granna efter den, idag har Philip lagat mat så det var bara att värma. Det är så skönt att slippa fundera på mat ibland, jag är glad att jag är så bortskämd :)

 

Michaela

13 december 2010 18:50

Åh känner igen det där! Man saknar att längta helt enkelt. Tror man får "fixa det själv" i dagens läge, man mår helt enkelt sätta egna mål att längta efter. Resor, en "ledig dag", en film som kommer på bio m.m Det blir väl aldrig riktigt samma sak, men man kan i alla fall få lite smak för den där längtan igen :)

http://www.adme.blogg.se

 

camilla

13 december 2010 19:12

ska ni vara hemma hos dina föräldrar på julafton? då får vi se till och ses en liten stund, när vi är så nära :) och den där längtan tappa jag också för flera år sen...tror inte den kommer tillbaka :(

Malin

13 december 2010 20:39

Ja jag är där hela julen så självklart måste vi väl hinna med en liten titt, måste ju träffa Vilma :)

 

Gunilla

14 december 2010 12:25

Tjenare mollan pollan! =) Ja den där längtan ja. Den har försvunnit men kan säga som så att nu när Elvira kommit till världen så börjar man små längta igen. Se hennes glädje när den kommer folk och när hon hittar något nytt roligt att greja med. Ja längtan kommer åter igen.... =)

Jag och freddan och elvira är hemma hela tiden så du kan komma och besöka oss också. =) Fast på Julafton ska vi vara på jättegatan och busa. =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur uppmärksammar man tvåårig förlovning? Ja, den tilltänkte maken tog ett extraskift på jobbet, sonen ligger uppe i sin säng och håller på att somna och hundarna har nyss fått komma in. Då kan jag pusta ut, sätta mig i soffan och fira mitt lyckliga ...

Jag erkänner att jag inte alltid är särskilt positiv. Åtminstone inte när folk fantiserar hejdlöst om att vinna drömvinster och liknande. Någon har ibland kallat mig pessimist men jag själv skulle säga realist. Anledningen till att jag sällan hakar p...

För ett tag sedan läste jag den här krönikan som hade delats på Facebook: http://www.expressen.se/kronikorer/lediga-foraldrar-lamnar-in-barnen-for-att-ga-och-sola/ till viss del håller jag med men å andra sidan tycker jag att krönikören är oerhört tr...

Efter några år av kärlekseufori och ren och skär bebisbubbla känner jag ett behov igen att skriva av mig. Att ha ett forum för mina egna tankar. Någonstans där jag får fundera, reagera och analysera på mina egna villkor. Välkomna att följa med på en ...

Jag lägger denna bloggen i vila på obestämd tid. Istället har jag och Jonas skaffat en gemensam blogg som handlar mer om vad som händer på gården och i våra liv. Följ oss gärna på soranga.bloggplatsen.se  puss och kram   ...