Det var en regnig höstdag, den 5 november 1985, runt halv elva på kvällen, som jag fyllde mina lungor med syre för första gången och gav ifrån mig mitt första skrik. Sedan dess har jag skrikit många gånger men oftast inte utan anledning, då jag är en ganska lugn person.

Mina första 18 år i livet levde jag med min mamma och min pappa i Skånes minsta kommun. Så länge jag kan minnas har de bott där, längst in på återvändsgatan i Perstorp. Jag var ett lyckligt barn, med mycket kompisar i området att leka med och föräldrar som såg till att jag var ren, mätt och nöjd och tidigt gjorde det klart för mig att livet blir vad jag gör det till. Jag växte upp med skogen inpå knuten och där har jag spenderat många timmar i mitt liv med olika lekar, kojbyggen och hemlisar. Vi var massor med barn på gatan där jag bodde och när vi inte var i skogen lekte vi lekar ute på varandras gräsmattor så fort tillfället bjöds, om vi inte tävlade om vem som kunde springa fortast runt kvarteret.

Under uppväxten fick jag prova många sporter och fritidsaktivitet, jag drogs tidigt till sådant som innebar att man fick vara i naturen och fastnade så småningom för orientering. Någon duktig orienterare blev det dock aldrig av mig då jag är en tänkare och jag istället för att koncentrera mig på att ta mig så fort som möjligt mellan kontrollerna, lunkade runt och funderade på allt mellan himmel och jord.

Att jag är något av en filosof kommer jag nog aldrig komma undan, jag har ständigt varit en nyfiken tös som funderar mycket på hur saker och ting fungerar och varför världen är som den är. Mina föräldrar har många gånger suckat åt mig när jag skruvat sönder något för att se hur det fungerar och sedan inte riktig lyckats få ihop det igen. I min hjärna cirkulerar ständigt en mängd frågor som jag vill ha svar på och jag är av åsikten att en människa aldrig blir fullärd och att det inte finns några dumma frågor. När jag var liten ägnade jag så mycket tid åt att fundera att jag ibland gick runt och filosoferade så mycket för mig själv att jag stundtals glömde leka med mina kompisar och har nog därför blivit den jag är idag som inte har några problem med att hitta på saker på egen hand och vara själv längre perioder även om jag givetvis trivs allra bäst andra personers sällskap.

Trots den trygga uppväxten och alla vänner i Skåne växte det tidigt i tonåren fram en längtan i mig att komma bort. Det är väl något som händer de flesta och jag planerade tidigt att i Perstorp ville jag lämna så fort jag fick chansen (idag är mina känslor mot Perstorp betydligt varmare). Jag började så gott jag kunde min flykt med att pendla i gymnasiet till Kristianstad. Eftersom jag är en lite pysslig och kreativ person hade jag tidigt betstämt mig för att jag ville läsa media och det var även där jag hamnade. Jag ville få förmedla min tolkning av världen med text och bild men någonstans under utbildningens gång blev det klart för mig att det inte var genom media jag ville beskriva världen. Istället började jag fundera på att bli lärare, men det tänkte jag vänta med att utbilda mig till för vem ville ha en ung lärare tänkte jag då.

Men så föll det sig så att jag blev upp över öronen förälskad i en kille i Falun via internet när jag skulle börja sista terminen på gymnasiet. Vi blev snabbt ett par och när jag tog studenten hade vi varit tillsammans i ett halvår, jag hade sökt några utbildningar men det var inte det jag ville göra just då och jag såg min utväg från stället jag velat lämna så länge. Jag kunde ju flytta till Falun, då fick jag var nära min kille och eftersom han låg i lumpen kunde jag ju bo i hans lägenhet tills jag hittat ett jobb och kunde skaffa något eget.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, det var ingen som ville anställa en artonåring utan arbetslivserfarenhet och jag är inte gjord för att bara sitta hemma i soffan, utan pengar i en stad där jag inte känner någon. Så jag sökte en kurs i historia på högskolan och stormtrevs med livet som student. Så jag sökte till lärarprogrammet terminen efter och kom in. Någon egen lägenhet blev det inte av att jag skaffade förrän tre år senare när vi gjorde slut. Livet som student var jätteroligt, jag var aktiv i kåren och träffade massor med människor och själva pluggandet har jag aldrig haft några svårigheter med så rätt var det var hade jag skaffat mig en lärarexamen 23 år gammal.

När jag var klar med mina studier kände jag att Falun var hemma, jag hade mina vänner och mitt liv där och jag hade börjat lappa ihop förhållandet men killen jag hade flyttat dit för så jag blev kvar. Men att få jobb i Falun var fortfarande lika svårt, trots lärarexamen och i takt med att mina vänner avslutade sina utbildningar flyttade de från stan. Det Falun jag en gång blev så förälskad i började tappa sin charm, likväl gjorde killen som en gång stulit mitt hjärta. Så efter några år med diverse vikariat och mycket pendlande hamnade jag i år på en skola i Ludvika där jag stormtrivs och jag nu har fått en fast tjänst på. Det var inte mycket mer att göra än att flytta hit tänkte jag, så nu är jag igen i ett skede i livet där jag inte känner så mycket folk i staden där jag bor men det gick ju bra sist. Dessutom har jag ju både jobb och egen bostad den här gången.

Det här kommer vara rubrikerna de kommande 30 dagarna ( det kan väl hända att jag missar en dag eller två så det kan nog ta lite längre tid men 30 inlägg ska det bli). Och jag kan ärligt säga att jag stulit listan rakt av från en annan blogg så det kan ju hända att jag inte har så mycket att skriva alla gånger.

Dag 01 - Presentation

Dag 02 – Mina syskon

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Min bästa vän

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Dåtiden

Dag 07 – Framtiden

Dag 08 – Ett ögonblick som jag vill minnas för evigt

Dag 09 – Min tro och livsfilosofi

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Min personlighet

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vilka bloggar följer jag

Dag 15 – Mina drömmar och önskningar

Dag 16 – En vanlig dag hemma hos mig

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Mina favoritsaker

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Det här är jag bra på

Dag 22 – Det här mina mindre bra på

Dag 23 – Det här gör mig glad

Dag 24 – Det här gör mig ledsen

Dag 25 – Hemma hos mig

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Mina favoritsaker

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Saker som jag är tacksam över

Dag 30 – Saker som jag vill göra innan jag dör

Men innan jag börjar skriva på min presentation ska jag ut på loppisar, det är ju lördag för tusan ;)

Puss och kram

OJ, nu var det så där länge sedan jag bloggade igen. Det måste bli lite bättring på det. Såhär i sommarlovstider är inte kreativiteten på topp, vilket är märkligt för nu är jag både utvilad och har gott om tid så det borde ju vara det ultimata tillfället att pyssla och skriva osv. Så nu får jag väl försöka skriva lite oftare, men jag tänker inte länka mina inlägg till Facebook mer efter det här, så vill man läsa min blogg får man antingen lägga till mig på bloglovin eller gå in och kika om det kommit nåt nytt inlägg. Vill ni ha mitt lösenord får ni fråga mig, jag vill ju inte att alla ska veta allt om mig och alla mina tankar så därför har jag lösenord ibland.

Lite om min sommar hittills då, det har gått fort, snart är det dags att börja jobba igen. Jag har blivit så dålig på att komma ihåg att fotografera så jag har inte så mycket bilder att visa men här kommer lite grann. Jag glömde tex ta bilder när jag träffade Cecilia, Camilla, Annika, Stina, mormor och morfar mfl.

För tre veckor sedan åkte jag iväg till Tjoget, det gick verkligen inte bra för mig men det var jag inte ensam om, men laget fullföljde och det var väl ambitionen.            

Efter Tjoget åkte jag till mamma och pappa i Perstorp och utnyttjade dem för sovplats och mat i några veckor medans jag passade på att träffa massa folk och göra roliga saker. För en gångs skull hann jag med att träffa nästan alla personer jag längtat efter. Hade så mysigt så jag blev sugen på att flytta ner, men det får vänta några år. Har svårt att tro att jag hittar ett jobb jag trivs lika bra på som det jag har och just nu är jobbet en stor, viktig del i mitt liv.

Jag passade på att umgås mycket med Ulrika så fort hon var ledig från jobbet, både genom att prata strunt i våra föräldrars soffa och genom att åka ut på utflykter, här är lite av vad vi gjorde.

Jag och Lina åkte till Hästveda marknad och jag hittade mina gamla takter att klä ut mig och göra grimaser, men det var ju lite svårt att hålla masken efter att ha varit torris för länge :)

Jag avslutade mina veckor i Skåne med att gå på Tivolirock med tre härliga damer i strålande solsken och humöret på topp! Men vi börjar nog bli gamla för strax efter midnatt var vi ganska nöjda och trött och började söka oss mot nattågen, där vi suckade åt de överförfriskade slynglarna (detta trots att vi själva fått i oss vår beskärda del av alkohol under dagen) :) Jag träffade på min gamla Foto-lärare i Krisitanstad föresten och fick en härlig kram. Det är ju kul att de känner igen sina gamla omöjliga elever, jag kan ju inte påstå att jag är gjord för att bli fotograf, men jag hade ju väldigt roligt på gymnasiet i det där mörkrummet åtminstone :) Men han är så härlig Roberto, en äkta excentriker och jag hade aldrig tråkigt på hans lektioner, han var en morot för kreativitet, glad och öppen för idéer (och en liten gnutta galen). Så det var kul att se hur stolt han såg ut när jag berättade att jag också var lärare nu.

Ja och nu är jag hemma och det händer inte så värst mycket, jag har pysslat och fixat lite med lägenheten men det händer inte mycket varje dag. Jag ser till att bo in mig lite helt enkelt. Något märkligt hände när jag var på väg hem och var på IKEA, och det var att jag fick avsmak. Jag blev trött på IKEA för första gången i mitt liv. Inte så att jag inte köpte nåt, jag lyckades göra av med nästan 2000 men jag gick runt där och tittade på lite möbler, lampor och gardiner mm som jag behöver och insåg att jag ville inte ha mer från IKEA. Så det blev inte alls lika mycket köpt som jag hade tänkt men det är väl ingen brådska att hitta de sakerna jag vill ha. Bilder på lägenheten dröjer lite till, tänkte sätta igång med sån där 30-dagars blogg i morgon och då kommer det nog en dag med mitt hem. Men här kommer ett exempel på lite pilligt målerijobb jag ägnat mig åt de senste dagarna.

Vi hörs i morgon då allihopa när jag ska börja med mina 30 dagar :)

Puss och kram

Nu är jag på plats i nya lägenheten, det känns finfint. Soffan kommer på fredag, jag längtar tills dess. Flytten upp på tredje våningen slet på kroppen, igår var jag svintrött hela dagen. Lägenheten är fin, jag hade ju inte sett den innan men allt var nytt och fräsht och precis i min smak. Det är högt i tak, ljust och fint och fönsterrenovering på gång. Så det blir nog varmt och skönt i vinter trots att det är ett ganska gammalt hus. Nackdelen med högt i tak är ju att det är höga fönster. Jag satte upp mina gardiner som var aldelles för korta. Det ser ut som om fönsterna har fått på sig piratbyxor. Så det får väl bli att köpa nya men de korta får väl hänga uppe tills jag hittat nåt snyggt. Bättre med för korta gardiner än inga gardiner

Fler bilder på lägenheten kommer så småningom när det börjar kännas lite mer klart och fint. Jag tor jag kan få det väldigt snyggt här med lite medel, de rätta förutsättningarna finns för lägenheten är ganska mysig i sig själv.

Jag slänger upp före och efter bilder på mitt senaste loppisprjekt också, lite ny färg på det har gamla skåpet så fick jag mig en tv-bänk minsann.

Före målning

Efter målning  

... att man känner sig helt under isen när man äntligen har fått sommarlov.

Ryck upp dig!