Kärlek är det bästa som finns i livet. Det finns olika kärlekar, de som alltid finns där till vänner och familj, de som är mer flyktiga och förhoppningsvis finns det även den STORA kärleken. När jag hör ordet kärlek blir jag varm i kroppen, jag älskar att höra folks kärlekshistorier och tror att det är en av de absolut viktigaste komponenterna i livet. Att vara kär är en av de absolut härligaste känslorna man kan ha men även något som kan vara smärtsamt. Jag har haft några kärlekar i mitt liv och att var fullkomligt uppslukad i tankarna av en annan människa är fullkomligt fantastiskt men det är nog mer förälskelse än kärlek.

Kärlek i mina ögon är att kunna se förbi en persons dåliga sidor och lägga sin en stor del av sin tid och uppmärksamhet på denna person. Kärlek är att kunna fölåta. Kärlek är när man gör saker för varandra utan att det känns som en ansträgning. Kärlek är att vilja känna en annan persons innersta tankar. Kärlek är närhet, det är som ett inre sug i magen att alltid omfamna varandra.

Jag är inte kär just nu men jag längtar efter att bli, för kärlek är det största av allt. Det står ju till och med i bibeln :)

Här vet jag inte vad jag ska skriva egentligen. Det var länge sedan jag hade en bästa vän, däremot har jag flera vänner som jag tycker väldigt mycket om. Vänner som jag kännt länge, som jag kan slappna av och vara mig själv med. Det är vänner som jag kan ha kul med även om det gått lång tid sedan vi setts och som jag kan prata med allt om.

Jag har två föräldrar, en mamma och en pappa. Det är väl inte helt själklart att det är så nu för tiden. De träffades unga på en fest, min mamma tyckte att pappa var en riktig snygging och de blev kära, flyttade ihop och skaffade mig. För 21 år sedan gifte de sig och är det fortfarande.

Min mamma kallas av alla för Titti men när posten kommer är det adresserat till Maria. Min pappa heter Jan-Ingvar men han kallas oftast bara för Janne. De har båda gett sidor av sig själva som jag kan känna igen i mig själv, både sådana man är stolt över och sådana som man kanske hade velat slippa :)

Så här ser de ut

I morgon drar jag till Öland så mina 30 dagar får fortsätta en annan dag...

Eller mitt syskon borde det kanske heta. En syster har jag och hon heter Ulrika och är 2,5 år yngre än mig. Vi har alltid stått varandra nära och tycker om att umgås med varandra. Tyvärr kan vi inte träffas så mycket som jag hade velat eftersom jag bor i Dalarna och hon är kvar i Skåne. Hon bor i underbara staden Lund tillsammans med vänner och är nyexad sjuksköterska. Så här söt är hon:

Och så här söta var vi när vi var små

Det var en regnig höstdag, den 5 november 1985, runt halv elva på kvällen, som jag fyllde mina lungor med syre för första gången och gav ifrån mig mitt första skrik. Sedan dess har jag skrikit många gånger men oftast inte utan anledning, då jag är en ganska lugn person.

Mina första 18 år i livet levde jag med min mamma och min pappa i Skånes minsta kommun. Så länge jag kan minnas har de bott där, längst in på återvändsgatan i Perstorp. Jag var ett lyckligt barn, med mycket kompisar i området att leka med och föräldrar som såg till att jag var ren, mätt och nöjd och tidigt gjorde det klart för mig att livet blir vad jag gör det till. Jag växte upp med skogen inpå knuten och där har jag spenderat många timmar i mitt liv med olika lekar, kojbyggen och hemlisar. Vi var massor med barn på gatan där jag bodde och när vi inte var i skogen lekte vi lekar ute på varandras gräsmattor så fort tillfället bjöds, om vi inte tävlade om vem som kunde springa fortast runt kvarteret.

Under uppväxten fick jag prova många sporter och fritidsaktivitet, jag drogs tidigt till sådant som innebar att man fick vara i naturen och fastnade så småningom för orientering. Någon duktig orienterare blev det dock aldrig av mig då jag är en tänkare och jag istället för att koncentrera mig på att ta mig så fort som möjligt mellan kontrollerna, lunkade runt och funderade på allt mellan himmel och jord.

Att jag är något av en filosof kommer jag nog aldrig komma undan, jag har ständigt varit en nyfiken tös som funderar mycket på hur saker och ting fungerar och varför världen är som den är. Mina föräldrar har många gånger suckat åt mig när jag skruvat sönder något för att se hur det fungerar och sedan inte riktig lyckats få ihop det igen. I min hjärna cirkulerar ständigt en mängd frågor som jag vill ha svar på och jag är av åsikten att en människa aldrig blir fullärd och att det inte finns några dumma frågor. När jag var liten ägnade jag så mycket tid åt att fundera att jag ibland gick runt och filosoferade så mycket för mig själv att jag stundtals glömde leka med mina kompisar och har nog därför blivit den jag är idag som inte har några problem med att hitta på saker på egen hand och vara själv längre perioder även om jag givetvis trivs allra bäst andra personers sällskap.

Trots den trygga uppväxten och alla vänner i Skåne växte det tidigt i tonåren fram en längtan i mig att komma bort. Det är väl något som händer de flesta och jag planerade tidigt att i Perstorp ville jag lämna så fort jag fick chansen (idag är mina känslor mot Perstorp betydligt varmare). Jag började så gott jag kunde min flykt med att pendla i gymnasiet till Kristianstad. Eftersom jag är en lite pysslig och kreativ person hade jag tidigt betstämt mig för att jag ville läsa media och det var även där jag hamnade. Jag ville få förmedla min tolkning av världen med text och bild men någonstans under utbildningens gång blev det klart för mig att det inte var genom media jag ville beskriva världen. Istället började jag fundera på att bli lärare, men det tänkte jag vänta med att utbilda mig till för vem ville ha en ung lärare tänkte jag då.

Men så föll det sig så att jag blev upp över öronen förälskad i en kille i Falun via internet när jag skulle börja sista terminen på gymnasiet. Vi blev snabbt ett par och när jag tog studenten hade vi varit tillsammans i ett halvår, jag hade sökt några utbildningar men det var inte det jag ville göra just då och jag såg min utväg från stället jag velat lämna så länge. Jag kunde ju flytta till Falun, då fick jag var nära min kille och eftersom han låg i lumpen kunde jag ju bo i hans lägenhet tills jag hittat ett jobb och kunde skaffa något eget.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, det var ingen som ville anställa en artonåring utan arbetslivserfarenhet och jag är inte gjord för att bara sitta hemma i soffan, utan pengar i en stad där jag inte känner någon. Så jag sökte en kurs i historia på högskolan och stormtrevs med livet som student. Så jag sökte till lärarprogrammet terminen efter och kom in. Någon egen lägenhet blev det inte av att jag skaffade förrän tre år senare när vi gjorde slut. Livet som student var jätteroligt, jag var aktiv i kåren och träffade massor med människor och själva pluggandet har jag aldrig haft några svårigheter med så rätt var det var hade jag skaffat mig en lärarexamen 23 år gammal.

När jag var klar med mina studier kände jag att Falun var hemma, jag hade mina vänner och mitt liv där och jag hade börjat lappa ihop förhållandet men killen jag hade flyttat dit för så jag blev kvar. Men att få jobb i Falun var fortfarande lika svårt, trots lärarexamen och i takt med att mina vänner avslutade sina utbildningar flyttade de från stan. Det Falun jag en gång blev så förälskad i började tappa sin charm, likväl gjorde killen som en gång stulit mitt hjärta. Så efter några år med diverse vikariat och mycket pendlande hamnade jag i år på en skola i Ludvika där jag stormtrivs och jag nu har fått en fast tjänst på. Det var inte mycket mer att göra än att flytta hit tänkte jag, så nu är jag igen i ett skede i livet där jag inte känner så mycket folk i staden där jag bor men det gick ju bra sist. Dessutom har jag ju både jobb och egen bostad den här gången.

Det här kommer vara rubrikerna de kommande 30 dagarna ( det kan väl hända att jag missar en dag eller två så det kan nog ta lite längre tid men 30 inlägg ska det bli). Och jag kan ärligt säga att jag stulit listan rakt av från en annan blogg så det kan ju hända att jag inte har så mycket att skriva alla gånger.

Dag 01 - Presentation

Dag 02 – Mina syskon

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Min bästa vän

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Dåtiden

Dag 07 – Framtiden

Dag 08 – Ett ögonblick som jag vill minnas för evigt

Dag 09 – Min tro och livsfilosofi

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Min personlighet

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vilka bloggar följer jag

Dag 15 – Mina drömmar och önskningar

Dag 16 – En vanlig dag hemma hos mig

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Mina favoritsaker

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Det här är jag bra på

Dag 22 – Det här mina mindre bra på

Dag 23 – Det här gör mig glad

Dag 24 – Det här gör mig ledsen

Dag 25 – Hemma hos mig

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Mina favoritsaker

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Saker som jag är tacksam över

Dag 30 – Saker som jag vill göra innan jag dör

Men innan jag börjar skriva på min presentation ska jag ut på loppisar, det är ju lördag för tusan ;)

Puss och kram