Har varit hemma en vecka med fullt betalt nu. Det kallar jag lyx . Vi har det bra med ledighet vi lärare men sen jobbar vi ju desto mer när vi jobbar och därför har jag inte riktigt orkat blogga på ett tag. Har tänkt på det och suttit på bussen och formulerat små tankar att blogga om men sen när jag har kommit hem är jag så slut så jag orkar inte starta dator ens en gång. Men nu är batterierna fullladdade och jag är peppad att börja jobba igen på måndag. Rutiner och effektivitet försvinner på en gång när jag har varit ledig några dagar. Här kommer lite bilder och betraktelser jag har samlat på mig den senaste månaden, kommentera gärna.

Media har i några år debatterat hur man hanterar överviktiga på flygplan som inte får plats i ett säte. På dalatrafik har visst någon ansett att samma problem finns i busstrafiken för kolla in bredden på detta sätet  

Ibland är man hungrig efter jobbet men har inget nödproviant i väskan. Vilken tur att man kan köpa smörgåsar på tåget då. Frågan är ju bara vad man egentligen stoppar i sig. Vad i helskotta är egentligen brödglans?!

Idag hade jag och min älskling en riktig mysdag där vi åkte ner på stan och lät impulsen styra oss. Rätt vad det var hamnade vi på museum och det är ju alltid lika trevligt. Mycket konst och annat vackert skapat av människan men frågan är om inte naturen är ganska duktig på att skapa konst den med.

Februari har varit en fortsatt aktiv månad för mig, jag har varit duktig på att motionera och träna flera gånger i veckan. Det är så roligt, men man får ju aldrig så mycket motion som man har tänkt. Exempelvis åker jag inte i närheten av så mycket långfärdsskridsko som jag skulle vilja. Har varit kallt och blåst mycket och då är man inte gärna ute på Runn. Men några dagar när jag har varit ledig har det varit underbart skridskoväder. Årets värsta pass hittils var när vi tog skridskorna över en mil och sen pulsade i snö och vatten ovanpå isen i 3 km för att hälsa på Philips föräldrar. Det var nog en av mitt livs jobbigaste promenader men skönt när man kom fram. Philip var som en ångvält och gick ifrån mig flera gånger utan att märka det...

Slutligen kan man väl inte sammanfatta februari utan att säga något om kollektivtrafiken. Mycket förseninager har det varit. Dels har jag missat bytet med bussen i Borlänge några gånger i veckan för att det har snöat vilket gör att jag kommer 40-50 minuter senare än jag tänkt till Avesta. Sen har det ju varit det beryktade "tågkaoset". Tågen jag har åkt har varit i tid... 1 gång på hela vintern. Men jag har ändå haft ganska bra flyt för det värsta på vardagarna har väl varit en halvtimmes försening skulle jag tro. Sen har jag haft två långresor i februari där det har varit lite mer förseningar. Det jag har konstaterat i allt det här är att jag är en lugn människa. Man sitter på stationerna och tittar på männsikor som stressar upp sig och och blir oroliga eller arga och skäller på folk. Det måste ju vara jättejobbigt. Varför ska man bli upprörd över sådant man ändå inte kan påverka. Man kan ju inte styra vädret direkt. Det är ju inte så roligt att bli försenad men vad ska man göra åt det?! Nä det är bara att acceptera och slappna av. Jag vet ju att jag kommer hem så småningom och att de som arbetar inom kollektivtrafiken gör sitt bästa. Det är verkligen hjältar med en ängels tålamod och servicekänsla som jobba på de flesta tågen. Jag tycker de gör ett superjobb trots att de stöter på så mycket bekymmer och hanterar ilskna och irriterade passagerare. Dock kan jag väl erkänn att Kryblo järvägsstation är en av de tråkigaste platserna på jorden men vissa dagar kan det vara ganska skönt att stå och vänta på tåget...

Mottot för den febriari som har gått får väl bli att; livet känns inte bättre än den inställning du har inför det!