Det var länge sedan jag la upp bilder i bloggen men idag har jag tagit några kort så då kan jag göra ett litet inlägg med bilder idag.

Dagen började inte så roligt men det var enormt skönt att få 7 maskiner tvätt rena. 9-12 sprang jag i skytteltrafik mellan lägenheten och tvättstugan. Jag har inte sorterat och bäddat rent ännu så dagen kommer väl avslutas med tvätt oxå  . Vädert var underbat skönt, sol som värmde bra och inte mycket vind, eftersom det är svenska skidspelen i helgen bestämde jag mig för att åka dit och titta lite.

Guldklimpen Hampus, mamma Sara, pappa Kalle och jag åkte till Lugnet för att lapa sol och heja på skidåkarna på Lugnet. När man varit en stund med den underbar lille killen vill vem som helst ha en liten en.    Vi kom lite sent för när vi kom till entren så gick starten för damerna.  

Under damernas lopp kättrade vi i samlad trupp upp för mördarbacken och hann heja på våra duktiga tjejer Anna Haag och Charlotte Kalla. Marit Björgen vann och hon tog sig upp för backen som om det var vilken slänt som helst, själv var jag tvungen att ta av mig jackan halvägs upp för det var så varmt och härligt väder. Ett tag trodde jag att det regnade från klarblå himmel men det var snön som töade från träden och droppade i stadig takt. När vi satt i solen och väntade på att herrarnas lopp skulle starta kom Bubo traskandes upp för backen. Stackarn hade det inte lätt i den packade och hårda snön och snubblade många gånger om. Den där personen som fanns där inne kunde ju inte klä av sig i värmen heller... Men trots bekymmer hade han tid att vinka till barnet i sällskapet ( på vägen upp i backen stötte vi på Sara och Kalles vänner med son som följde med mot toppen).

  Till herrarnas lopp stod jag på första parkett i backen, tyvärr hade jag nästan slut på batteri så ett dåligt foto på Daniel Rickardsson i täten är vad jag kunde få till så inte min mobil skulle dö helt. Min riktiga kamera låg givetvis kvar hemma.    Tyvärr orkade han inte riktigt hålla den fina ledningen och en norrbagge vann även herrarnas lopp. När man ser den där Nortugg på en meters håll efter nästan 2 mil inser man vilken maskin han är! All heder åt honom och Marit, ni vet hur man tar en mördarbacke!

  När jag kommit hem lagade jag till en pepparbiff jag hittade i frysen, smaskig potatismos och ett försök till löksås, kom på att man ksnke behövde lite grönsaker och drog en osthydel över en gurka.... hehe... ja det gick ju ner iaf. Ett glas vin unnade jag mig oxå.  

Jag avslutar med en bild från mitt sovrumsfönster så vill jag se om nån skåning har mage att gnälla över snö....   Puss och kram

Nyss hemkommen från en liten promenad för att köpa mjölk och full av funderingar. Helt plötsligt måste vårkänslorna ha slagit till för det var fullt av folk överallt i stan och det kändes jättekonstigt. Hela vintern när jag gått ut på en kvällspromenad har jag varit nästan helt ensam ute, gått och strosat längs med de gamla mysiga gatorna i stan där tusentals männsikor har vandrat före mig genom århundraden och känt att det här är min stad. I lugn och ro har jag promenerat i mina egna tankar, mitt i gatan och sneglat in i alla hem och funderat över hur lika och olika de är.

Helt plötsligt är stan full av folk som promenerar sin hundar, folk på väg hem från träning och tonårsgäng på väg mot sista bussen ut mot byarna och ytterområderna utanför centrum. Massor av andra människor som lever sin liv i den här staden och jag inser att det här är inte min stad, det här är din stad, det brukade vara vår stad men jag är klar här, har inget kvar att hämta, jag lever inte här längre, jag bara bor, nu längtar jag efter att dra vidare och skapa mig ett liv på ett nytt ställe. Häftig känsla att få så där på väg hem från ica. Helt plötsligt ser man alla dessa männsikor som lever sina liv och då drogs även mina tankar till Japan och de stora krafter natruen visat där i veckan och jag kände mig ännu mer liten och obetydlig i den stora massan. Jag är en liten prick på jordklotet och oavsett vad som händer med mig så kommer människorna runtomkring fortsätta leva sina liv som vanligt. Det fick mig att bli ännu mer säker på att jag måste ta mitt liv i mina egna händer och se till att göra det bästa av det och göra det jag vill.

Då var det lördag igen, veckorna flyger iväg nu och det är nog ett tecken på att jag mår ganska bra. Det känns som om jag är på väg ur höstens depp och ser ljust på alla olika möjligheter som öppnar sig. Hur det än livet utvecklar sig under våren så blir det nog riktigt bra :)

Idag har jag ägnat dagen åt att göra sån som jag tycker är skönt. Jag började med att ligga i sängen och grisa och somna om några gånger och vakndade av att solskenet strilade in i glipan från rullgardinen. Härligt härlig! Hade en tanke på långfärdsskridskor men den gav jag upp fort när jag såg att termometern stod på -20...

Sen gick jag upp kokade ett ägg, satte igång lite kaffe och dukade fram storfrukost och åt frukost lääääänge, satt och surfa och åt så länge att kaffet hann bli kallt.

(Jag har klämt in lite städning och sånt men det är ju inte så skönt   )

Sen gjorde jag en helkroppsskrubb (+lite ansning) innan jag packade väskan och åkte upp till lugnet. Där solade jag, underbart sköna och avslappnande 10 minuter (det gäller ju att vara försiktig). Sen gick jag vidare till simhallen och hoppade i plurret. Simmade och fick till en riktigt fin teknik och orkade simma 40 längder utan en sekunds vila. En riktigt skön genomkörare för kroppens alla muskler. Tog lite minder än en halvtimme, kändes som lång tid för 40 längder men jag tyckte hela tidne jag höll ett bra tempo så det kanske brukar ta så lång tid. Sen njöt jag en stund i bastun och värmerummet och drömde mig bort till sommaren   

En riktigt härlig dag än så länge, forhoppningsvis fortsätter den vara lika avslappnad och härlig. I kväll fortsätter försöket att vara vänner mellan mig och Phillip, han kommer hit och lagar lite mat åt mig och kolalr på film. Skönt med sällskap och hoppas att vi håller sams och inte kommer in på massa onödigt tjafs! Det har ju gått över en månad nu så jag hoppas att vi kan börja vänja oss vid tanken på att vi inte längre är ett par men fortfarande goda vänner.