Idag har jag varit väldigt låg men det känns som men det har vänt lite nu på kvällen. Detta är sista veckan på mitt nuvarande jobb. Nästa måndag börjar jag äntligen jobba som SO-lärare, som jag har väntat på den dagen! Men jag tjuvstartar lite redan denna veckan, det kommer bli lite extra jobb denna veckan men det är bra, jag behöver lite annat att tänka på.

I morgon kommer arbetsmiljöverket och ska granska skolan jag jobbar på nu. Synd att jag inte kommer jobba kvar när det blir klart vad de sagt för det kommer bli intressant. En sak är ju säkert och det är att det inte kommer kunna fortsätta som det är idag... Jag har lovat att hoppa in på musiken i morgon och det kommer ju bli intressant. Blir en musikquiz så slipper man göra bort sig fullständigt:) Jag försökte nyss bränna skivan men det verkar ha mysslyckats så jag får väl göra ett försök till. Förstår inte varför mediaplayer gör så. Får väl se till att stänga av internet och stänga alla andra processer och se om det går bättre. I morgon eftermiddag blir det konferens på nya jobbet, slut med att sluta tidigt på tisdagar nu men det kan jag leva med. Kommer sluta 13 på fredagar och det känns underbart:)

Jag känner mig ensam idag oxå men det är inte alls lika farligt som igår. Det är säkert bra att tillåta sig själv att sitta hemma och må dåligt och tycka lite synd om sig själv ibland men det är ju ingen bra lösning om man vill bli gladare. Nu har jag bestämt mig för att det får vara slut på deppandet så idag stack jag iväg och simmade. Jag gjorde ju faktiskt det ganska ofta ett tag men tröttnade på att trängas med alla sölkorvar i bassängen. Först var jag lite tveksam till att åka dit själv men det var faktiskt jätteskönt att få träna lite. Jag orkade bara 30 längder, sen var jag helt slut  kroppen, men det är väl ganska ok ändå med tanke på att jag bara latat mig i flera månader.

Jag hade nog orkat simma mer om jag vilade en liten stund men jag hade köpt biljett till relaxen och ville hellre gå dit och bubbla och basta lite. Det kändes lite konstigt att var där själv. Det är ju något jag och Philip har haft lite  som en pargrej att åka upp dit på helgerna men nu får jag göra det till min egen grej! Man kan ju inte undvika allt som man har gjort som ett par. Det var riktigt skönt att vara där själv oxå, satt ett bra tag i bubbelpoolen och fick lite massage av jetstrålarna, bastade och satt och läste i värmerummet en bra stund. Nu mår jag riktigt bra faktiskt, man känner sig lixom renad på nåt vis och skönt avslappnad i kroppen. Jag kommer verkligen inte vara rädd för att åka dit själv igen men det är ju klart trevligt med sällskap:) Avslutade det hela med en drive in på McDonalds, man får ju passa på när det finns elmaco på menyn. Den slukade jag fort efter att jag badade kan man ju säga. Vad resten av dagen har att bjuda på vet jag inte men jag är väldigt nöjd att jag tog mig ut och hittade på nåt idag!

Jaha då var man sjuk igen, det var inte ens en månad sen sist. Trodde att det var färdigt med förkylningar  på ett tag, men det funkar väl inte riktigt på det viset att man slipper ett virus för att men nyss har haft ett annat. Idag är jag hemma från jobbet, det känns inte riktigt bra eftersom det nyss varit lov och jag bara har slappat i flera veckor. Jag blir lite rastlös och uttråkad men jag är helt orkerlös och orkar deffinitivt inte köra en timme åt vardera hållet i mörker när jag inte har sovit, hostar, har ont i huvudet,  öm i händerna och armarna och har helt stopp i näsan och bihålorna. Jag ligger dessutom på gränsen till feber. Kanonkul!

Julen firade jag i Perstorp med familjen inklusive kusin Sofie och mormor och morfar. Det var mysigt och jag fick massor av fina klappar. Mellan jul och nyår har jag passat på att träffa några kompisar, umgåts med familjen och bara tagit det lugnt. Bla hade delar vi stjärtlappsrace på juldan i FK Boken vilket slutade med att jag landade på huvudet och inte kunde vrida på nacken på några dagar men till Nyår var det borta. Det har oxå blivit en hel del skratt framför mammas Wii.

På Nyårsafton träffades jag och Philip i Göteborg och där festade vi upp alla våra pengar med hotellhelg, fest med Philips gamla Våsteråsgäng, trerätters skaldjurplatå på resturang Räkan (herregud var gott men dyyyrt) och dans på trädgår'n. Dessutom var vi på Universeum och åt ute på rockbar på nyårsdan och avslutade årets första dag med en omgång RISK.

Sista veckan på lovet var jag bar hemma och tog det lugnt, nästa för lugnt då jag blev lite nere ett tag. Jag hade plaerat att använda mitt presenkort och köpa skidor och jag hittade ett bra nybörjarpaket på Team Spotia för  1699 kr men det fanns bara för stora pjäxor och skidor med för stort spann. Möjligtvis kommer det in fler denna veckan. Var inne på Team Sportia i Ludvika efter jobbet och där fanns det inte heller några och han trodde i bästa fall att de fick in nya i slutet av februari. Så vi får väl se om det blri några skidor för mig i vinter eller om jag får hålla mig till mina långfärdsskridskor.

I morgon ska jag oxå vara hemma och försöka vila bort min förkylning men sen tror jag inte att jag orkar vara hemma mer så jag hoppas på tillfriskning snabbt nu så jag iaf kan jobba torsdag och fredag.

Läs nu inte fel på rubriken för jag menar inte att jag längtar efter att få barn. Däremot funderar jag på vad som hände med den där förmågan att längta till något på det sättet som man gjorde när man var barn.

Nu börjar julen närma sig och man går och väntar på att den där längtan ska infinna sig men det har den inte gjort. I ärlighetens namn har den inte infunnit sig på flera år. Den där längtan man kunde ha som lite där det suger i magen och man blir helt lyrisk i tanken på att den där dagen, vilken det nu är som man väntar på, äntligen snart ska infinna sig. Födelsedagar, första dagen på sommarlovet, julafton, semester och allt annat.

Jag funderar på om det är en del av barnasinnet som har försvunnit? Var det för att man fick allt serverat som barn som det var så speciellt, undrar om man börjar längta på ett visst sätt igen när man har barn. Visst längtar jag till julen nu, det ska bli skönt att åka hem till familjen, ta det lugnt och bara umgås, vara nyfiken på vad som finns i alla paketen och se om Ulrika klarar av att sitta hela julmiddagen utan en vilopaus i soffan. Spela spel och bli osams :) Det är en fullkomligt underbar helg men man längtar ju inte på samma sätt längre.

Nu blir det mer som en nedräkning och man checkar av allt men måste fixa och hinna med innan de där stora tillfällena som man längtar till. Kanske är det bara ett barns privilegium att längta på det där särskilda sättet för man har någon som planerar och fixar och fejar allt åt en så man har så mycket tid över att klockan börjar gå baklänges och magsäcken börjar åka runt. Eller kan det vara att man vet vad man ska förvänta sig och att man har kontroll som gör att man inte längtar och har den där spännande känslan.

Oavsett vad det är som gör att man förlorar den så saknar jag den där nästan jobbiga förmågan att längta efter något så att man nästan spricker och går fortfarande dumt och väntar på att den ska infinna sig. Vem vet, när det händer något riktigt stort och nytt kanske jag återfår förmågan att längta så mycket igen men jag kan nog konstatera att det är borta för de små tillfällena.

Nu börjar det lukta mat så nu längtar jag väl litta granna efter den, idag har Philip lagat mat så det var bara att värma. Det är så skönt att slippa fundera på mat ibland, jag är glad att jag är så bortskämd :)