Oktober har varit en ganska händelserik månad. Rest bort varannan helg och jobbat hittils 73 timmar denna månad! Skönt. Lönen kom idag men den va precis så den täckte räkningarna. Får bli ärtsoppa hela november utom på min födelsedag, då lyxar jag nog till det med makaroner.. haha. Första helgen i oktober var det tjejhelg hos Annika med Boken girls, mysig och aldeles för kort, tyvärr var väderet rent skit blåste och regnade. Vi fick för oss att åka till Ullared men gick inte in på Ge-Kås eftersom det var så lång kö att man inte ens kunde se var den sluta trots att den ringlade runt hela byn. Vi gick in på några andra affärer istället, där finns ju hur mycket som helst och gav upp ganska så fort i ovädret. Så istället bajkade vi bullar och negerbollar och hade en riktig svulleftermiddag. Självklart träffade vi även lilla Oskar och bakfulla Mikael:)

Två veckor efter jag var i Långås åkte jag och Philip till Stockhlom för att gå på Bennies 25 års fest, som vanligt var det mycket trevligt med hans gamla gäng. Så här fina var vi!

Denna veckan är det höstlov i skolorna så inga jobb i skolan men jobba på gruppbostad igår. Idag var det lungt, har gått en skön promenad på morgonen med Philip, myst lite och sytt. Philip ville ha ett par Jeans uppsydda och eftersom jag är så himla snäll gjorde jag det. När jag ändå höll på passade jag på att sy en kjol åt mig själv oxå. Blev väl så där... vad tycks?

Det rullar på just nu med jobb på olika håll och mycket fritid att slösa. I dag ringde en enhetschef för personliga assistenter och stämde möte så nu ska jag väl introduceras på ännu ett ställe. Så försörja mig är väl inget problem. Jag kånner dock att jag är en aning uttråkad trots att jag syr, stickar, ritar och pysslar. Skulle nog behöva något utmanande att hitta på men jag vet inte riktigt vad det skulle vara. Ett jobb med ansvar skulle ju självklart vara trevligast men just nu kommer det inte ut mpnga passande lärarjobb... Så vad ska man då hitta på för att utmana sig och bli av med känslan av att vara uttråkad, ta sig i kragen och börja träna lite kanske. Det är lätt att bli en soffpotatis, måste ligga i männiksans gener att vara lat:) Stenåldersmännsikan måste väl säkert ha behövt spara så mycket som möjligt på sin energi för att inte bli hungrig för ofta och ha krafter och fly från alla faror.  Evolutionen måste ha missat att vi nu kanske behöver röra på oss för att överleva:) Ja är det nån som läser som har bra förslag på hur men stimulerar sin hjärna får ni gärna skriva en kommentar!

Denna veckan har jag jobbat hela veckan! Det känns underbart, nackdelen är väl att man inte får ihop så långa dagar inom skolan. Förhoppningsvis får jag en vettig timlön iaf. Som vanligt är det segt med administartionen... de föregående två veckorna jobbade jag 3 dagar i veckan. Denna månaden har jag jobbat på 3 skolor och ett gruppboende. Fick lön idag från tre olika ställen och jag kommer nog klara mig utan att ta från sparkontot, det är verkligen en lättnad. Andra trevliga händelser på sista tiden. Bilen är såld, ny dator är införskaffad, lite smått och gott har köpts in på IKEA. Kärleken flödar och mat finns på bordet. Om en vecka är det tjejehelg med mina perstorsdonnor och det ska bli så himla roligt.

Helt enkelt glad och nöjd.

Sydde nya gardiner förra helgen var inte helt säker på om jag tyckte det blev bra men har get det en vecka och kommit fram till att det blev bra, helt klart bättre än innan iaf. Färg värme och lite mer avskärmende. Vad tycker mina läsare? blev det bätte?

Före

Efter

Varför berättar ingen hur drygt det är att vara arbetslös?? Har gått snart 3 månader och jag känner hur hoppet börjar sina och självförtroendet svikta. Ibland kommer det ut några jobbanonnser. Då är jag glad i några dagar och hoppfull att det är jobbet för mig. Skriver en kanonbra ansökan och  lägger energi på att få den att sticka ut. Men om man har tur får man bara ett brev att de har tagit emot ansökan. Det är inte lätt att förbli optimist.

Augusti har varit mycket oro och ångest men det börjar faktiskt lätta en aning nu, börjar väl helt enkelt anpassa mig till situationen. Trots att det ser lite mörkt ut på arbetsmarkanden är jag optimisitisk till att få A-kassa beviljad. Dessutom är jag omtyckt på LSS-enheten och både min gamla chef och vikarieförmedlingen verkar angelägna om att hjälpa mig att få jobba så mycket som möjligt. Jag brukar vanligtvis ha ett enormt tålamod men när det gäller att få ett jobb vill jag att det ska hända igår. Jag vet att det löser sig men jag vill börja nu! Hjälp mig att hålla tummarna för jobbet jag sökte förra veckan, sista ansökan är på måndag och jag har inte hört nåt så det känns inte så positivt eftersom anställningen var from 10/9, men man får inte förlora hoppet.

Det positiva arbetslösheten för med sig är att jag faktiskt har insett hur amitiös och flitig jag är. Det går många timmar i veckan åt att försöka komma på nya sätt att tjäna en slant. En annan sak är att jag får så mycket tid till att vara kreativ och umgås med Philip. Vårt förhållande har verkligen kommit till en bra plats just nu. Ingen av oss är särskitl nöjda med vår jobbsituation men vi har otroligt mysigt tillsammans. Skulle vara mysigt om vi fick lite pengar så vi kan ut och resa tillsammans, drömma om ett gemensamt boende i framtiden och skämma bort varandra lite.

Jag skulle nog kunna skriva hur mycket som helst idag men ska nog försöka skriva lite oftare i stället. Sparar några funderingar till senare!

Hoj

Jaha, då var det dag två av svkrivandet av B-uppstats, jag har faktiskt bra koll på läget men just nu har jag kommit lite på avvägar, sitta och blogga var kanske inte vad jag skulle göra men som vanligt hittar jag något spännande att göra när jag har andra krativa processer på gång. Det hela började mad att jag skulle leta upp ett kompenduim i min smockfulla bokhylla från en gammal kurs till min uppsats men istället öppnade jag ett fotoalbum och började titta. Julen 1990 till sommaren 1995 och tänka sig tittar man riktigt noga på sina gamal foton så får man riktigt roligt:)

90talet är nu så länge sen att det väcker nostaligi. Här är några tankar som jag känner mig tvungen att dela med mig av till folk så de oxå inser hur härligt detta årtionde faktiskt var :)

Jäklar vad jag tittar på tv och jag satt likadant i soffan när jag var 5 som jag gör idag... haha man avgör tidigt i sitt livs vanor... jag måste verkligen sluta titta på TV så inte jag oxå har hälften av alla kort på mina framtida barn i TV-soffan....

Modet var skönt på 90 talet, tights och en stor skön tröja, inte så snyggt men väldigt bekvämt. Varenda unge hade dessutom mjukisbyxor på sig jämt och inte sällan i ett set har någon unge det idag? Vuxna var oxå klädda i färdiga set, alla bilder där min pappa har shorts på sig har han oxå en tillhörande tröja, och i ett set tom en skjota i samma mönster som shortsen, var ser du det idag? inte kan du gå in på JC och hitta hela outfitten på en och samma gång:) Inte konstigt att så många kalrar misslyckas med att matcha sina kläder idag när man köpte allt i samma påse :)

När man hade fest när man var barn blöd man på varma mackor eller korv med bröd, jäklar vad behändigt och alla älskade det, undrar vad folk hade sagt om jag ställt fram korv med bröd på parmiddagen...

En sak som jag har konstaterat tidigare men jag insåg åter igen är att alla kort jag har på min mormor är i köket....

När delade jag sist en sits i soffan med min syster när hela soffan i övrig är tom?

När ska det bli modernt med rosa snow-joggings igen?

och var jag den enda tjejen på lekis med kort hår?

Varför ser Marina så sur ut på släktfotot från 1992 och var det nödvändigt att Ulrika kliar sig i huvudet och Jonatan kliar sig på kulorna, är det så omöljigt att få alla 9 barnbarn kordinerade runt farmor och farfar...

slutligen, sommaren 1994 var den bästa någonsin, jag hoppas den blir lika fin i år!!